Evert Strokirk

Carl Gustav Evert Strokirk, född 1898, död 1974, studerade vid Allm. läroverket i Härnösand och avlade examen vid Tekniska Elementarläroverket därstädes 1917, civilingenjörsexamen 1923 vid Tekniska Högskolan, (Väg- och Vattenbyggnadsavd.) Stockholm. Anställning som konstruktör vid General Elektric och Stone & Webster Co, Philadelphia, U.S.A. 1924 - 1925. Konstruktör vid (byggandet av) Sandvikens Sulfatfabrik, Kramfors 1926 - 1927. Startade egen konstruktionsfirma i Härnösand 1928. Anställdes 1929 som chef för KF:s arkitektkontors konstruktionsavdelning. Och ledde uppförandet av ett flertal större fabriker och bl.a. Katarinahissen vid Stadsgården.

Inträdde i statstjänst 1962, som byråchef för dess tekniska avd. Han bidrog därvid aktivt till införandet av moderna arbetsmetoder, som kranbygge och elementhuskonstruktioner (som han särskilt utsändes att studera i U.S.A.), Han var medlem i en mängd statliga utredningar och kommittéer (och ofta inkallad i den till Regeringen anslutna Stadsrådsberedningen), samt deltog som delegat vid flera UNESCO och FN:s kongresser i Genéve och Paris rörande byggnadsforskning. Tjänstgjorde även som assistent vid Tekniska Högskolan, 1935 - 1942, samt utgav en mängd skrifter och handböcker i byggnadstekniska ämnen. Efter pensioneringen 1962 fortsatte han sin konsultverksamhet till 1974 i konstruktionsföretaget H.K.B. med stor verksamhet både inom landet och i utomeuropeiska länder.

Gift 1928 med Gudrun Erika Johanna Bergström, född 1901, textilkonstnärinna, dotter till distriktslantmätaren Imanuel Bergström och Anna Norrman.

Liksom flera andra strokirkare var Evert frimurare. Med tillstånd från Svenska Frimurarorden publiceras här hans levnadsbeskrivningar i länken nedan.

I januari 2006 kom det ett mail till hemsidan om två små flickors upplevelser på Gudruns och Everts Värsta gård i Spånga på 70-talet. Se länken nedan.

Tre utdrag ur Everts memoarer presenteras här också, Se de tre sista länkarna nedan.