Släkten Camitz innehade i omkring 200 år anläggningarna vid Degerfors. Johan Camitz var född 1681 och själv bosatt i Kristinehamn men ägde andelar i Degerfors. Han efterlämnade 9 barn av vilka de båda yngsta sönerna Johan och Georg Camitz ägde vardera det övre och det nedre bruket. Johan Camitz d.y. föddes i Kristinehamn 1720. Han tillträdde förvaltningen av Nissafors bruk i Småland som delvis tillfallit honom som arv efter fadern. Modern önskade dock få honom i sin närhet och därför flyttade Johan Camitz 1749 till Degernäs där han sedermera förblev boende. Han avled 1779 och begravdes liksom senare hustrun i den s.k. Degernäsgraven i Karlskoga kyrkas kor. Denne Johan hade en son som också hette Johan, den tredje i rak linje med detta namn. Född 1752 levde han till 1809. Han innehade Lidetorp och Håkanbols egendomar. Denne Johan hade en yngre broder Karl Georg Camitz (f 1762, d 1790) vars enda barn, dottern Karolina Maria, gifte sig med översten Gustav Adolf af Chapman. G.A af Chapman var adoptivsson till amiralen F.H. af Chapman: ursprungligen hette han Neuendorff.

Utom Bofors och Björkbom var de viktigaste bruken övre och nedre Degerfors, Karlsdal och Valåsen.

Övre Degerfors såldes 1843 av Chapman till brukspatronen Jeppe Strokirk för en summa av 50.000 riksdaler banko.

Den i Sverige först kände medlemmen av släkten Strokirk inkom 1620 från Tyskland och bosatte sig i Filipstad. En ättling till honom i femte led var Elias Strokirk (1747-1811). Begravd på Nysunds kyrkogård. Elias var ett av 10 barn till Anders Strokirk d.y. (1707-1789). Anders var bergsfogde i Leke och Karlskoga bergslagen 1745-1769. Han efterlämnade en för tiden betydande förmögenhet av 12000 Rdr. Specie enligt bouppteckningen. Elias efterträdde sin fader i bergsfogdeämbetet 1770-1785. Han inköpte 1771 Ölsboda bruk och betydliga lantegendomar i Nysunds sockens Närkesdel samt 1787 Lilla Lassåna, nuvarande Laxå bruk i Bodarne socken i Närke. Dessutom innehade han såsom arv efter sina föräldrar Attersta-Klinggården. Han var sålunda en av Närkes största jord- och bruksägare på sin tid.

Elias gifte sig 1774 på Degernäs i Karlskoga socken med Anna Kristina Camitz (född på Degernäs 1755 och död 1893 på Ölsboda). Vid hustruns bortgång anställdes som husföreståndarinna på Ölsboda Mamsell Stina Lisa Wetzell. Med henne hade Elias 3 barn. Förbindelsen blev ej legaliserad. Barnen fick dock släktnamnet Krikorts, Strokirk baklänges och denna släkt fortlever ännu. Frågan om deras ättlingars inträde i släktföreningen har många gånger varit uppe till diskussion. I sitt äktenskap erhöll Elias 10 barn, fem döttrar och fem söner av vilka Jeppe Strokirk var son nr 5 (född 1789 på Ölsboda och död där 1856), begravd på Nysunds kyrkogård. Efter examen vid Uppsala akademi blev han e.o. landskanslist i Örebro och biträde hos sin svåger lagman Björkenstam. Han blev förvaltare på Ölsboda 1810 och blev vid 23 års ålder ensam ägare därav efter sin följande år 1811 avlidne fader samt genom köp av svågern lagman Björkenstam och hans hustrus andelar. Han blev en av Närkes märkesmän på sin tid. Han förstorade ansenligt Ölsboda gods och byggde om nästan alla dess utgårdar och torp. Huvudgårdens corps-de-logi uppfördes även 1828 och stället förskönades genom anläggningen av en ansenlig trädgård och park. Han inköpte även Lidetorp med Håkanbols bruk i Nysunds socken, ävensom Degernäs med övre Degerfors bruk i Karlskoga socken. Han var även i många år disponent för Dalkarsbergs gruvbolag och hade många andra förtroendeuppdrag. Dock avböjde han tvenne gånger anbudet att naturaliseras på riddarhuset. Han gifte sig 1812 med Hedvig Magdalena Broms (1788-1871). I sitt äktenskap erhöll Jeppe åtta barn, fyra döttrar och fyra söner, alla födda på Ölsboda.

Av sönerna dog den yngste 1837 vid 13 års ålder och är begravd på Uppsala kyrkogård.

Den näst yngste, Vilhelm Teodor (1823-1895), kansliråd och byråchef i Civildepartementet. Han var en framstående numismatiker och vid hans frånfälle lät Svenska Numismatiska Föreningen utge en minnesmedalj med hans bild i profil omgiven av inskription: Minnesgärd av Svenska Numismatiska Föreningen 1895. Han gifte sig 1854 med Rosa Wallensteen. I sitt äktenskap erhöll de 6 döttrar.

Av de två kvarvarande sönerna var Elias Carl äldst, född 1814 på Ölsboda, död 1887 på Degernäs, begravd på Nysunds kyrkogård. Han började sin bana som officer vid Livregementes husarcorps där han avancerade till ryttmästare och tog avsked 1848. Han ägnade sig tidigt åt jordbruk och brukshantering, blev 1844 förvaltare på sin faders Jeppe egendomar Degernäs och Övre Degerfors till vilka han blev ägare efter Jeppes död 1856. Elias var landstingsman och direktör i Kristinehamns Enskilda bank samt sedan 1870 till 1876 disponent vid Laxå Bruks AB. I Strokirska släkten stannade Degernäs till 1903. Ryttmästare Elias Carl gifte sig 1844 på Nynäs i Viserum-Kils socken i Värmland med Ulrika Charlotta Emerentia Hammarhjelm, född 1823 på Krontorp i Viserums socken, död 1901 på Degernäs och begravd på Nysunds kyrkogård. Hennes föräldrar var hovmarskalken Carl Fredrik Hammarhjelm, född 1789, död 1845 samt Beata Maria Linroth, född 1794, död 1860. I vårt hem i Djursholm finns ett golvur daterat 1809 och på insidan av locket står Beata Maria Linroth. Enligt uppgift från min fader, en gåva från Karl X IV Johan som ofta under sina diligensresor till och från Oslo (han var ju även norsk konung) brukade övernatta hos sin hovmarskalk med hustru Beata Maria på Nynäs herrgård.

Ryttmästaren Elias Carl fick i sitt äktenskap 13 barn, alla födda på Degernäs. Äldste sonen Carl Elias, trafikinspektör i Göteborg. Han utgav 1877 en beskrivning av ätten Strokirk, gifte sig samma år med Hedvig Nanette Rehfeld, född 1856 i Annehof, Brandenburg, död 1914 i Göteborg, dotter till godsägaren Johan Vilhelm Rehfeld och Lovisa Fredrika Kaehler. Denna Hedvig Nanette var äldre syster till min farmor, Louise Rehfeld.

Av övriga ”barn” träffade jag Faster Vivi som var född 1852, ogift och bosatt i Stockholm. Ett svagt minne har jag möjligen även av Faster Louise, född 1854, död 1939 och gift med provinsialläkaren i Karlskoga, Magnus Knut Wistrand.

Min farfar Göran Strokirk träffade jag aldrig. Han föddes 1856 och dog i magcancer 1915. Efter skilsmässan bodde han i Stockholm. Han är begravd i Karlskoga. Han var förvaltare vid Degernäs och Lidefors bruk och disponent vid Håkanbohls bruk. Han var ordförande i Karlskoga församlings skolråd och fattigvårdsstyrelse, revisor i Mölnbacka Trysils Aktiebolag m fl förtroendeuppdrag. Han gick i konkurs. Var tvungen att sälja alla egendomarna och flytta till Stockholm. Han skilde sig från min farmor Louise som flyttade till Odengatan 92 med de två yngsta sönerna Herbert och Göran. Min pappa Hans var då redan utflugen ur boet. Farfar gifte sig 1887 i Berlin med Louise Agnes Rehfeld, född 1859 och som tidigare nämnts syster till den äldste brodern Elias maka.

Min Pappa Hans skulle vid skilsmässan gå sista ringen i Kristinehamns H.A.L. Men familjen hade goda vänner i Östersund som gärna tog hand om Hans och följaktligen bodde Hans och tog studenten i Östersund 1917. Han var född 1888. Det måtte ha varit hemskt att ryckas upp med rötterna i den känsliga åldern och överge det älskade Degernäs och komma till en helt främmande miljö. Detta präglade min pappa Hans. Han talade aldrig om sin barndom eller om Värmland. Det var min älskade mamma Kerstin som höll ihop släkten och samlade på alla minnen från Värmlandstiden.

Pappa blev följdriktigt officer vid Norrlands Artilleriregemente, A 4 i Östersund 1910. 1937 blev han major och erbjöds en plats på Kungl Arméförvaltningens Tygavdelning. Det innebar flyttning till Heimdalsvägen 19 i Djursholm. Pappa blev sedan överstelöjtnant 1948. Han grundade tillsammans med Evert Strokirk den Strokirkska släktföreningen och var dess förste ordförande. Han avled 1970. Han gifte sig 1918 med Kerstin Hedqvist, född 1897, död 1975, dotter till disponenten Emil Hedqvist, Öjebyn, Piteå, född 1867 och hans maka Elin Åström, född 1870.

Min kära syster Marianne, född 1919 i Boden, död 2001, gifte sig 1944 med jägmästaren och civilekonomen Carl Ossian Anderson. Min bror Ulf, bankdirektör, född 1925 i Östersund, gift 1950 med Elisabeth Birch-Jensen, född 1919, dotter till Charles Birch-Jensen och hans maka Irma Westrell.

Min farfar Göran hade, utöver Hans, två söner och en dotter som dog vid späd ålder. Sönerna var Herbert född 1899, död 1949. Gift 1926 med Signe Åkerström, född 1900, död 1976. Son Lennart, född 1927. Farfars yngste son Göran, född 1903, död 1934. Gift med Maggie Falk, född 1907, död 1995. Son Stefan, född 1933.

Jeppes son (nr 2 i ordningen) var Knut Victor, född 1818 på Ölsboda, död 1879, begravd i Örebro. Han inköpte efter faderns död Lidetorp som han sålde 1871. 1859 bosatte han sig i Örebro. Han blev stadsfullmäktig och sedan 1859 vd i Hjälmare kanalbolags direktion. Han gifte sig 1845 med Julie von Axelson, dotter till överstelöjtnant Gustaf von Axelson.

Knut Victors äldste son hette Victor f. 1850 på Lidetorp, död 1930. Han grundade 1888 firman Rosendahl i Stockholm vilket företag han ledde tillsammans med sin broder Evert. Victor var en intresserad samlare och kännare av konst och antikviteter. Till Skansen som skapats av hans vän Hazelius, bidrog han med stora donationer.

Knut Victors andre son Carl Gustaf, föddes 1853 på Lidetorp. Han blev 1886 föreståndare för den nyinrättade Statens Kemiska station i Härnösand och föreståndare för länets frökontrollanstalt. Han gifte sig 1897 med Betty Hamberg, född 1871, död 1922.

Den tredje sonen, Georg Evert, f 1861 i Örebro, d 1936. Grundade tillsammans med brodern Victor grossistfirman Rosendal. Han var en ivrig samlare och hade landets näst största samling av ostindiskt porslin med Svenska familjevapen, beställda under 1700-talet genom Ostindiska kompaniet i Kina. Gift 1899 med Inez Cederborg, f 1874, d 1947. Sonen Carl-Fredrik, f 1907. Kapten i Svea Artregementes reserv. Gift 1940 med Eva Elisabeth Panzerhielm, f 1913, dotter till översten Erik Panzerhielm. Sonen Knut Strokirk, f 1942, företagsekonom. Gift 1975 med Inga-Britt Sporrong. Dottern Anne, f 1945, konstnär.

Carl Gustaf och Betty hade två söner, Evert (1898-1974), chef för KF:s arkitektkontor. Gift 1928 med Gudrun Bergström f 1901 (Elisabeth Anna f 1930, konstnär g m Eugenius Budrus, Viveca f 1932 g m mj Schwartz, d 1973, Birgitta f 1937 g m Erik Holmström)

Den andra sonen Carl Gustaf, f 1904 i Härnösand. Specialist i plywoodbranschen. Framstående släktforskare (Agneta f 1942 g m Tommy Sundberg, Toppi, f 1945 g m Tore Lilja, Carl Gustav, g m Marja Pöyry)